Teman > Klimat > Effekter
Klimateffekter: Uppvärmning pågår
- Bakgrund
- Förväntade effekter globalt
- Förväntade effekter i Europa
- Oväntade effekter
- Mer ínformation
Bakgrund
Klimatet har varierat kraftigt under årmiljonernas lopp. Istider och värmeperioder har med viss regelbundenhet avlöst varandra. Vad som styr dessa naturliga klimatvariationer är inte känt i detalj, men viktiga faktorer anses vara variationer i solinstrålningens intensitet och i jordens bana runt solen. Klimatet varierar även på kortare sikt, men inte lika kraftigt.
Eftersom klimatsystemet är trögt tar det lång tid mellan utsläpp och effekter som är så stora att de överskuggar de naturliga variationerna. Men med hjälp av modellberäkningar går det att uppskatta riskerna för mänsklighetens påverkan på klimatet.
De vetenskapliga phpekterna på klimatfrågan har beskrivits i tre huvudrapporter från den internationella forskarpanelen IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change.
I den senaste, som publicerades 2001, sägs att medeltemperatren vid jordytan har ökat med 0,6°C de senaste hundra åren och att huvuddelen av den uppvrämning som skett de senaste femtio åren sannolikt beror på ökade halter av växthusgaser i atmosfären ("most of the observed warming over the last fifty years is likely to have been due to the increase in greenhouse-gas concentrations.")
Sedan 1950 har uppvärmningens hastighet varit ungefär 0,1°C per årtionde. IPCC skriver också att 1990-talet troligen är det varmaste decenneit sedan ordentliga mätnkingar började på 1860-talet, samt att havsytan de senaste hundra åren stigit med 1-2 decimeter.
upp
Förväntade effekter globalt
IPCC bedömer i sin tredje huvudrapport att medeltemperaturen vid jordytan kommer att öka 1,4-5,8°C mellan 1990 och 2100. Det intervallet bygger på resultat från ett tjugotal olika klimatmodeller och inkluderar 35 olika scenarier om framtida utsläpp av klimatpåverkande gaser och olika antaganden om klimatsystemets känslighet för påverkan.
De olika utsläppsscenarierna innehåller olika antaganden om befolkningsutveckling, handel och världsekonomi. I några av dem är utsläppen av växthusgaser 2100 av olika skäl lägre än dagens. Inget scenario inkluderar dock aktiva åtgärder för att dämpa människans klimatpåverkan och samtliga scenarier kan därför ses som "business-as-usual" ur klimatsynpunkt.
Andra prognoser i IPCCs tredje huvudrapport är följande:
o Uppvärmningen förväntas gå mycket snabbare än de observerade förändringarna under 1900-talet och saknar troligen motstycke under de senaste 10.000 åren.
o Uppvärmningen kommer inte att bli jämt fördelad över klotet. Temperaturen väntas öka mer över land än över hav. Störst ökning förväntas vintertid längst i norr, där delar av norra Nordamerika och centrala och norra Asien kan få en ökning som överskrider det globala medelvärdet med mer än 40 procent - dvs. som värst kanske en uppvärmning på över 10°C på bara 100 år. En mindre uppvärmning än genomsnittet förväntas i södra Asien sommartid och södra Sydamerika vintertid.
o På grund av trögheter i klimatsystemet kommer temperaturen fortsätta att stiga i flera sekler efter 2100, även om koncentrationen av växthusgaser inte längre ökar - IPCCs hundraårsperspektiv är därför egentligen alldeles för kort när det gäller att beskriva effekter av utsläppen.
o Nederbörden väntas totalt sett öka, men minskningar kan ske på de lägre breddgraderna. Problem med torka kan öka, bl.a. i Afrika och centrala Asien.
o Frekvensen av extrema väderhändelser såsom cykloner, tornados, häftiga skyfall etc. kan komma att öka, men underlaget för bedömning är bristfälligt. Antalet extremt heta dagar förväntas bli fler, medan de extremt kalla blir färre, världen över.
o De stora havsströmmar som transporterar värme från de lägre breddgraderna och ut mot polerna kommer att försvagas. Trots det kommer vi i nordvästra Europa, som i stor utsträckning har Golfströmmen och dess nordliga fortsättning att tacka för vårt nuvarande klimat, att få det varmare, på grund av de stigande halterna växthusgaser.
o En total avstängning av den termohalina cirkulationen (bl.a. Golfströmmen) bedöms inte som trolig före 2100 men kan inträffa därefter, möjligen irreversibelt, om uppvärmningen blir tillräckligt stor och långvarig.
o Havsytan väntas höjas 9-88 cm mellan 1990 och 2100, vilket är något mindre än vad som tidigare modellerats. Höjningen beror delvis på att glaciärer och polarisar smälter, men viktigast är att vattnet utvidgas när det blir varmare. Denna effekt verkar långsamt och kan fortsätta i flera hundra år innan jämvikt inställer sig. Havsytan kan då vara flera meter högre än i dag.
o Om temperaturökningen över Grönland blir 5,5°C och består under 1000 år kan det leda till att havsytan höjs hela 3 meter. En lika stor höjning skulle kunna inträffa om istäcket över västra Antarktis gled ut i havet, men här är dataunderlaget osäkrare.
o Jordens ekosystem kan påverkas drastiskt. Omfattningen är beroende av hur mycket temperaturen ökar. Negativa effekter kan ses redan i dag och det är stor risk att klimatet kommer att förändras så snabbt att djur och växter inte hinner flytta med den klimatzon till vilken de är anpassade, utan dör ut.
o Bördiga områden kan torka ut, med stora folkomflyttningar, och därmed kanske mellanfolkliga konflikter, som följd. I vissa områden, bl.a. norra Europa, kan jordbrukets villkor förbättras. Totalt är det dock fler som drabbas än som gynnas, även vid en liten ökning av medeltemperaturen. Generellt sett är det de fattiga som är mest utsatta och som drabbas värst.
upp
Förväntade förändringar i Europa
De globala klimatmodellerna har låg upplösning och medger inga långtgående slutsatser om vad som kan väntas lokalt och regionalt. Ett svenskt forskningsprojekt, SWECLIM, har dock gjort en regional modell för Europa där fler detaljer framträder.
Om den globala medeltemperaturen antas öka 3,3°C väntas temperaturökningen i större delen av Europa bli något större, 4-5°C (se figur 1).
Vintertid sker den största ökningen i norr, främst på grund av ändrade snö- och isförhållanden som påverkar strålningsbalansen.
Figur 1. Förändringar i årsmedeltemperaturen (°C) i Europa perioden 2000-2100. Den vänstra kartan visar effekten om utsläppen globalt fortsätter öka snabbt, den vänstra en mindre utsläppsökning. Källa: Monitor 18, Naturvårdsverket 2003.
Sommartid sker emellertid den kraftigaste uppvärmingen i centrala och södra Europa, där medeltemperaturen i Frankrike och Spanien kan öka hela 7-8°C. Detta skulle innebära franska förhållanden i södra Sverige och ökenartat klimat i stora delar av Spanien. I hela medelhavsområdet förutspås förutom en kraftig temperaturhöjning också påtagligt minskad nederbörd, kanske en halvering eller mer sommartid (se figur 2).
Figur 2. Förändringar (procent) i nederbörden vinter och sommar perioden 2000 till 2100. Vintertid (december-februari) väntas nederbörden öka över nästan hela kontinenten. Regnet kan också bli kraftigare. Sommartid blir det märkbart torrare, särskilt i söder. Källa: Monitor 18, Naturvårdsverket 2003.
Sammantaget innebär detta kraftigt försämrade villkor för jordbruk och solturism i södra Europa, medan norra Europa kan få högre avkastning i jordbruket. Vinterturismen får avgjort sämre villkor. I hela regionen blir effekterna på den biologiska mångfalden omfattande - inte minst i den skandinaviska fjällkedjan där kalfjället på sikt nästan helt försvinner.
upp
Oväntade effekter
En konsekvens av vår manipulation med klimatet som uppmärksammats mer på senare år är att risken för oväntade effekter ökar. Det är lätt att tänka i termer av medelvärden och mjuka, kontinuerliga förlopp. Men mycket talar för att klimatet, i likhet med de flesta komplexa system, innehåller tröskelvärden. Förändringar kan ske stegvis - när en viss gräns har passerats kan stora förändringar inträffa på kort tid.
Exempel på sådana icke-linjära effekter som diskuteras är:
- att havsströmmar, som drivs av skillnader i temperatur mellan olika delar av jorden, stannar eller byter riktning, med förändrat klimat som följd,
- att den naturliga kolcykeln delvis kan kollapsa, vilket leder till att koncentrationen växthusgaser ökar snabbare än vad modellerna anger,
- att den västantarktiska isskölden kan glida ut i havet, med en relativt snabb höjning av havsytan som följd,
- att växthusgasen metan, som finns kemiskt bunden i stora mängder på havsbotten, frigörs till atmosfären om vattnet blir varmare.
- Konsekvenserna kan genom återkopplingsmekanismer bli mycket långvariga - kanske irreversibla.
upp
Mer information
Se våra förslag på svenska klimatlänkar och lästips.
För mer informaion (på engelska) besök klimatsidorna på vår webbplats www.airclim.org
upp
|
